Sveriges sista blogg

Av mig, om mig, för mig... eller låter det för självupptaget?

Und so weiter

Publicerad 2011-03-23 21:12:05 i Allmänt

Idag när jag satt på bussen på väg hem från skolan tänkte jag att jag skulle skriva så här i bloggen:

Hör ni? Hör ni ljudet? Nej, det är väl klart att ni inte gör, men inte för att ni inte är här. Det är för att det inte hörs någonting. Inget sporadiskt tangentbordsknappande. Inga djupa suckar och tunga utandningar. Inga fotsteg från någon som vandrar in till sin syster och driver med vilken tv-serie hon just nu tittar på för att själv slippa sitta vid sin laptop. Är det inte det vackraste icke-ljud ni någonsin inte hört? Att inte höra ljudet av mig när jag skriver examensarbete.

Så hade jag tänkt skriva men sen fick jag ett mail med feedback från min lärare och jag kunde inte låta bli att fippla lite med arbetet ändå.

Idag råkade jag göra ett berg av pannkakor till middag. Hur man råkar göra ett berg av något? Kan hända vem som helst.
Jag började med att hälla upp 8 dl mjöl och det var inte förrän jag redan hällt i mjölk som jag insåg att det var dubbelt så mycket mjöl som jag skulle ha. Svårt att separera mjöl och mjölk när man har börjat blanda så jag fick helt sonika göra extra många pannkakor. Ve mig, ve mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stefan

Om du läser min blogg så är chansen rätt stor att du redan känner mig. Uppdateras sporadiskt, ofta intensivt en kort period följt av en längre tids overksamhet.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela