Har varit förkyld i några dagar. Då känns det ungefär såhär.
Bilden tog jag i fönstret till en konstateljé som brukar installationer i fönstret. De verkar bytas ut med jämna mellanrum och för ett tag sedan var de gamla kinderägg-pingvinerna. Den som står i mitten och dansar står faktiskt också på min bokhylla.
Eftersom jag reste till Kina var det ju några saker som var i stort sett obligatoriska. Muren, terrakotta-armén och bambuskog. Och förstås pandor.
Jag besökte Chengdu Giant Panda Breeding Reasearch Base. Jag blev lite förvånad över hur små de faktiskt är. Det är ju inte små egenltigen, men eftersom jag alltid föreställt mig dem som björnar så tänkte jag att de borde vara som en brunbjörn, vilket inte stämmer.
Men, jag var inte beredd på att pandor klättrar, och sover, i träd.
Däremot var jag beredd på att den röda pandan skulle göra det.
Här i närbild är röda pandor, som alltså trots namnet inte är verkar vara besläktade med pandor.
-Nom-nom-nom-nom
-Hmmm... Slut på bambu, orkar inte resa mig...
-Du bjussar väl lite?
-Vad fan gör du?!
-Ge hit!
-Nom-nom-nom
-Awww...
Här ser det ut som en panda sitter och äter något och jag har fångat en spegelbild av pandan i bild.
Men som ni ser på den här bilden är det två pandor som råkar ha satt sig i samma position på två sidor om glasen.
Och här en liten video av en pandaunge. De är inte mer än ca 10 cm när de föds och dne här är nog inte många veckor gammal och är kanske 20-30 cm. Rösten som talar är min ryska rumskompis från hostelet, Anelia. Det var ungefär så vi lät båda två hela dagen!
Och här en som är nästan så liten som den är när den precis har fötts. Kawaii!
Ibland går det sådär med översättningarna. Även om man tänker att det är ett v och inte ett u så gör avsaknaden av avstavning att jag tycker det låter som att det är en ismaskin med självbetjäning.
Ibland blir det inte ens så tydligt som ovan. Den här skylten sitter på vägen upp på en av de branta stigarna på väg upp till en av bergstopparna som sticker upp på många ställen i Guilin. Jag kan ju utläsa att de försöker varna mig för något farligt, vilket gör det faktum att jag inte förstår alls vad det är desto läskigare. Och vem sjutton är den där Stan? Hur ska jag kunna trohibita honom om jag inte kan lista ut vem det är?
Ibland blir det dock helt underbart. Det hjälper att, förutom monumentbygge, så är Kinas kanske främsta paradgren att döpa saker. Smaka på den här utställningen på nationalmuséet i Beijing.
Om du läser min blogg så är chansen rätt stor att du redan känner mig.
Uppdateras sporadiskt, ofta intensivt en kort period följt av en längre tids overksamhet.
