Ericsson Bollen
Det blev inget fallskärmshopp i helgen eftersom det regnade under söndagen.
Däremot åkte jag och Madde upp på Globen i Skyview (examenspresent, tack!).
Den här grejen.
Först fick vi se en härligt bombastisk informationsvideo om Globen. Om man skulle fylla den med vatten med en vanlig vattenkran skulle det ta 40 år. Med andra ord så är chansen att personalen kommer till globen en morgon och upptäcker att den mystiskt nog har fyllts med vatten ganska liten. Jag måste erkänna, lite besviken är jag.
Vi gick alltså in i bollen och taket öppnades och känslan av raketuppskjutning var oundviklig.
Hmm... Varför känns det som om vi är i en (livsfarlig) berg- och dalbana?
Vår färd mot toppen startade och vi hissades längre och längre upp. Både jag och Madde var ganska glada att golvet i bollen inte var genomskinligt. Den upplevelsen klarade vi oss utan.
Snart var vi vid toppen. Precis innan vi kom högst upp tyckte jag att hela bollen började luta lite grann. Eftersom den faktiskt lutas progressivt för att kompensera lutningen på ställningen den hissas upp på så tror jag att det inte nödvändigtvis var min höjdrädda inbillning.
Nackamasterna, woo!
Sen åkte vi ner och åt glass. Daim päron.
