Sveriges sista blogg

Nintendo 64.
Konsolen i mitt hjärta. För mig är namnet för alltid förknippat med mängder av glädje.
Så mycket mer än ett tv-spel. Nintendo 64 var en upplevelse. Den började som framtiden, fylld av potential. Den kom med storverk och blev en självklarhet i min värld. Den fortsatte att vara aktuell genom åren och åldrades med heder. Jag vet att inte alla skulle hålla med om den beskrivningen men det här är min, högst subjektiva, upplevelse.


Jag har (senare) förstått att 64, ekonomiskt sett, faktiskt var ett misslyckande från Nintendos sida, på samma sätt som Gamecube senare blev. 64 kunde inte konkurrera med Playstation och Sonys försäljningssiffror lämnade Nintendo efter sig i vägdammet. För mig var 64 mitt livs spelupplevelse. Den kom vid precis rätt tillfälle och jag tror inte att någon konsol kommer ha möjlighet att återskapa de känslorna som jag upplevde med 64 under sena 90- och tidiga 2000-talet.

Nintendo 64 var den första konsolen jag såg fram emot. Det var inte så att jag inte var intresserad av spel innan utan snarare så att jag inte var tillräckligt gammal för att ha tillgång till informationen om kommande spel och konsoler innan 64. Super Nintendo hade jag redan och Playstation fanns redan på marknaden. Inte heller några av de övriga konsolerna hade jag känt till innan de lanserades. Nintendo 64 blev den första konsolen som jag kunde längta efter att få spela när den kom.

Att längta efter spel, böcker eller något annat är jobbigt eftersom man bara inte vet vad man ska ta sig till för att tiden ska gå fortare, men samtidigt finns det ett nöje i att kunna se fram emot saker. Man har en positiv framtidssyn och det är ändå något positivt i sig.



Så kom maskinen till slut. Jag spelade hos vänner så fort jag fick chansen och sparade pengar till att köpa ett eget. De första spelen jag spelade var Lylat Wars, Wave Race 64, Pilot Wings 64 och Goldeneye. Goldeneye var även det spel jag fick med då jag till slut köpte mitt eget 64. Alla de spelen var fantastiska spelupplevelser. Vidare spel som jag med glädje dök över vid tillfälle var Super Mario 64, 1080º, Mario Kart 64, Diddy Kong Racing, F-Zero X, Super Smash Bros. och Perfect Dark. Och så var det förstås Ocarina of Time. Jag tror att alla som spelade spelet under 90-talet vet vad jag pratar om.



Nintendo 64 hade fyra kontrollportar vilket i samband med de spel som utnyttjade den funktionen har gett upphov till flera tillfällen för att falla ur soffan i glädjespasmer. Speciellt Mario Kart, Smash Bros, Goldeneye och Perfect Dark var spel som jag kunde fortsätta avnjuta många år efter att de släpptes. Jag spelade dessa flera år in på 2000-talet, även efter att ha införskaffat Gamecube och både Mario Kart och Smash Bros är spel som jag även idag gärna kan köra några omgångar av.

Genom 64 så fortsatte Nintendo att förstärka fästet i mitt hjärta som är reserverat för företaget.