Blö för rubriker
Idag kom två kvinnor från Jehovas vittnen och knackade på min dörr. Året det tog att läsa Bibeln var helt klart värt det bara för möjligheten att svara; "Ja. Från pärm till pärm".
Nu när jag tänker på det skulle jag helt enkelt kunna ljuga om det... Hm, det hade gått fortare...
I alla fall stod vi i dörren och talades vid i ungefär en halvtimme. Vi diskuterade huruvida bibeln är en tillförlitlig historisk källa och den gamla frågan om varför en allsmäktig gud tillåter lidande i världen. Till slut började jag tröttna på deras tålamodiga, leende nickningar när jag gång på gång sagt att jag inte tror på Gud och inte vill tro på honom heller. När jag fick ett mobilsamtal kände jag att det var ett passande tillfälle att avsluta samtalet på.
Nog kan man tycka att det är lite irriterande att folk kommer och knackar på men jag brukar alltid försöka tänka på det som att de här människorna trots allt försöker rädda min odödliga själ, och på sin fritid dessutom! Sedan brukar jag tillägga att jag tycker att svenska kyrkan har legat lite på latsidan med arbetet för att rädda min förtappade, gudstvivlande själ från skärselden (här helt ignorerande att svenska kyrkan säkert inte har någon skärseld längre och att svenska kyrkan verkar förlåta alla för allt och jag därgenom borde ha en automatisk plats i himmelen). Idag fick jag dock veta att Jehovas vittnen inte tror att människan har en själ. Nu är alla delarna av mitt skämt förstört! Sablar!
Konserten i lördags var fantastisk. Steelwing fick kämpa med en i stort oengagerad publik men jobbade på. Alestorm är roliga men de var som bäst i några få låtar. De hade dock många fans på plats som höjde stämningen rejält. Som man kan vänta sig kom det riktiga draget med huvudattraktionen Sabaton. Jag är mycket nöjd. Hoppa och skrika som en galning till krigstematisk metal och pyroteknik är härligt.
Nu när jag tänker på det skulle jag helt enkelt kunna ljuga om det... Hm, det hade gått fortare...
I alla fall stod vi i dörren och talades vid i ungefär en halvtimme. Vi diskuterade huruvida bibeln är en tillförlitlig historisk källa och den gamla frågan om varför en allsmäktig gud tillåter lidande i världen. Till slut började jag tröttna på deras tålamodiga, leende nickningar när jag gång på gång sagt att jag inte tror på Gud och inte vill tro på honom heller. När jag fick ett mobilsamtal kände jag att det var ett passande tillfälle att avsluta samtalet på.
Nog kan man tycka att det är lite irriterande att folk kommer och knackar på men jag brukar alltid försöka tänka på det som att de här människorna trots allt försöker rädda min odödliga själ, och på sin fritid dessutom! Sedan brukar jag tillägga att jag tycker att svenska kyrkan har legat lite på latsidan med arbetet för att rädda min förtappade, gudstvivlande själ från skärselden (här helt ignorerande att svenska kyrkan säkert inte har någon skärseld längre och att svenska kyrkan verkar förlåta alla för allt och jag därgenom borde ha en automatisk plats i himmelen). Idag fick jag dock veta att Jehovas vittnen inte tror att människan har en själ. Nu är alla delarna av mitt skämt förstört! Sablar!
Konserten i lördags var fantastisk. Steelwing fick kämpa med en i stort oengagerad publik men jobbade på. Alestorm är roliga men de var som bäst i några få låtar. De hade dock många fans på plats som höjde stämningen rejält. Som man kan vänta sig kom det riktiga draget med huvudattraktionen Sabaton. Jag är mycket nöjd. Hoppa och skrika som en galning till krigstematisk metal och pyroteknik är härligt.
