Efter pausen visar Martin hur man bygger ett soffbord av kottar
Så var man hemma igen. Det skulle ha varit en mycket trevligare upplevelse om jag inte kommit hem och upptäckt att min dator är sönder. Måste lämna in den på service i veckan.
Har dock äntligen fått spela remaken av Goldeneye på Wii. När jag först hörde talas spelet tänkte jag att det aldrig kunde bli bra. Sedan tänkte jag att jag skulle skaffa det för att faktiskt testa hur ett fps fungerar på Wii. Så täntke jag förut, men under praktiken då jag var helt utan tv-spel i en månad (inte något jag kan minnas att jag gjort förut sen... ja, sen typ -92) så byggde jag upp förväntningar på spelet som jag inte hade från början. De förväntningarna blev inte uppfyllda. Kontrollen är bångstyrig, ibland fastnar man och kan inte vända sig om tillräckligt fort. Ibland siktar man rakt på målen, ibland åt helt fel håll. Jag medger att det finns en inlärningskurva för den här kontrollmetoden så vi får se om jag blir bättre med tiden. Alternativt att man med faktiskt inte fortsätter irritera sig på kontrollens svagheter, men det är väl inte troligt...
Wahooee, vad underhållande det där textstycket var för alla er som inte är totala nördar som jag. Men vänta, det är väl inte meningen att jag ska be om ursäkt för vad jag skriver här? Var det inte meningen att jag skulle skriva för min egen skull, att få utlopp för tankar? Kanske, men det är inte riktigt så jag tänker när jag skriver.
Har dock äntligen fått spela remaken av Goldeneye på Wii. När jag först hörde talas spelet tänkte jag att det aldrig kunde bli bra. Sedan tänkte jag att jag skulle skaffa det för att faktiskt testa hur ett fps fungerar på Wii. Så täntke jag förut, men under praktiken då jag var helt utan tv-spel i en månad (inte något jag kan minnas att jag gjort förut sen... ja, sen typ -92) så byggde jag upp förväntningar på spelet som jag inte hade från början. De förväntningarna blev inte uppfyllda. Kontrollen är bångstyrig, ibland fastnar man och kan inte vända sig om tillräckligt fort. Ibland siktar man rakt på målen, ibland åt helt fel håll. Jag medger att det finns en inlärningskurva för den här kontrollmetoden så vi får se om jag blir bättre med tiden. Alternativt att man med faktiskt inte fortsätter irritera sig på kontrollens svagheter, men det är väl inte troligt...
Wahooee, vad underhållande det där textstycket var för alla er som inte är totala nördar som jag. Men vänta, det är väl inte meningen att jag ska be om ursäkt för vad jag skriver här? Var det inte meningen att jag skulle skriva för min egen skull, att få utlopp för tankar? Kanske, men det är inte riktigt så jag tänker när jag skriver.
