nur ein stummer Shrei nach Liebe
Idag berättade min klasskompis Sabine en jättekul grej för mig.
Det var kul. Jag skrattade.
Idag är en riktigt produktiv dag. Prov och utvecklingssamtal i dövblindtolkning på förmiddagen, lite julklappsshopping och sedan hem och spela Halo med syster yster. Snart iväg till gymnastikträning med GFST.
Nu språk;
Har ni tänkt på hur många i det finns i ordet initiativ? Det är fyra, det är ganska många...
Är bokstäver ord?
Jag har länge tänkt att det bara finns tre stycken ord i svenska som skrivs med bara en bokstav, nämligen i, å och ö. Men när jag tänkte på det nyligen så kom jag att tänka på à. Det kanske finns fler sådana små enbokstavsord i svenska? Då kom jag att tänka på att varje bokstav borde vara ett egt ord. Rättare sagt borde namnenpå bokstäverna vara egna ord. Om jag vill tala eller skriva om bokstaven v så använder jag det som ett substantiv. Jag kan böja ordet i numerus (v:na), species (v:et) och kasus (v:ets).
Hmmm... Nu när jag skriver ner en här tanken så märker jag, liksom ni säkert har gjort, att böjningarna ser ganska vanskliga ut i skrift. Likväl tycke jag att mitt argument håller. Bokstävernas namn är just namn på saker och då borde de klassas som substantiv.
Alltså, bokstäverna är egna ord som i grundform skrivs som en bokstav.
Det var kul. Jag skrattade.
Idag är en riktigt produktiv dag. Prov och utvecklingssamtal i dövblindtolkning på förmiddagen, lite julklappsshopping och sedan hem och spela Halo med syster yster. Snart iväg till gymnastikträning med GFST.
Nu språk;
Har ni tänkt på hur många i det finns i ordet initiativ? Det är fyra, det är ganska många...
Är bokstäver ord?
Jag har länge tänkt att det bara finns tre stycken ord i svenska som skrivs med bara en bokstav, nämligen i, å och ö. Men när jag tänkte på det nyligen så kom jag att tänka på à. Det kanske finns fler sådana små enbokstavsord i svenska? Då kom jag att tänka på att varje bokstav borde vara ett egt ord. Rättare sagt borde namnenpå bokstäverna vara egna ord. Om jag vill tala eller skriva om bokstaven v så använder jag det som ett substantiv. Jag kan böja ordet i numerus (v:na), species (v:et) och kasus (v:ets).
Hmmm... Nu när jag skriver ner en här tanken så märker jag, liksom ni säkert har gjort, att böjningarna ser ganska vanskliga ut i skrift. Likväl tycke jag att mitt argument håller. Bokstävernas namn är just namn på saker och då borde de klassas som substantiv.
Alltså, bokstäverna är egna ord som i grundform skrivs som en bokstav.
