Prag kan också.
Okej, i den här tänker jag inte ens berätta vad det är som ser ut som något annat.
Get in the kettle!
Mer saker som ser ut som andra saker!
Min flickvän hade ballonger på väggen häromdagen. Men jag såg nog vad som gömmer sig bland dem och tog en bild!
Och om du inte redan sett vem det är så har jag tagit en när han vänder sig om.
Kirby!
And again!
Mer saker som liknar varandra!
Igelkottaträdet gör entré!
En del saker ser ut som andra saker...
Tänkte visa lite saker som ser ut som andra saker, som ni kanske hade listat ut från rubriken.
På tal om mario marathon 6 drar igång snart så finns det på väggarna i Karlaplans tunnelbannas väggar sitter lite mönster.
En av dem ser ut såhär.
Kom igen, är inte det där Lakitu?
Inte?
Men om man tittar på den från lite avstånd då?
Kom igen! Det är ju till och med andra moln på väggen! Allt som saknas är en liten rörmokare!
Vadå, "den är ju byggd årtionden innan spelen kom ut"?
Nähä, men det ser ändå ut som Lakitu... tycker jag... Om man tittar snabbt.
Såklart det var så det gick till...
Mitt i Söderort 26/2-13 har den bästa rubriken och det bästa referatet av en artikel någonsin.
There is only what you bring with you
Är det bara jag som har tänkt på att alla jedi i Star Wars gärna gör saker mer teatraliskt dramatisk än det behöver vara eller ens borde vara?
Det jag tänker på är att de uppenbarligen har någon form av reglage för hur snabbt de vill tända sina ljussablar. När Obi-wan möter Vader i episod IV väljer han att låta sin ljussabel växa långsamt. När sedan Luke möter Vader i episod V tänder han sin förhållandevis snabbt medan Vader den här gången väljer det långsamma sättet. Däremot visar Vader i episod VI att han mycket väl kan tända sabeln snabbt när han blockerar Luke från att hugga kejsaren. Det finns säkert fler exempel.
Min fundering är alltså varför man bygger in den här funktionen i ljussablar istället för att bara ha det snabba sättet. Ser inget annat syfte med det långsamma sättet än den dramatiska effekten.
En till fråga som uppstår är hur de faktiskt reglerar hur fort det ska gå? Vad jag kan se så har ljussablarna bara en knapp, typ on/off-stuk.
Var det bara jag som har tänkt på det?
Då så kan ni väl snälla försöka läsa det där stycket igen utan att fundera om sabel är en metafor för penis, okej?
We don't do requests
Såatte...
Gick på The Darkness på Tyrol i lördags. Riktigt grym spelning!
Såg dem senast i globen i augusti när de var förband åt Lady Gaga och har längtat efter att få se dem som huvudakt igen sedan dess.
Vi (jag, Stina och Tobbe) kom till Tyrol bland de först i kön och stod precis bakom dem som stod lutade mot staketet. Det hände massor med oväntade grejer, till att börja med var vi lite tagna av att Stina var av medellängd tills vi insåg att det var för att det faktiskt var en majoritet tjejer i rummet. Inget vi är vana vid på konsert.
Mer för oväntade saker?
-Under ett nummer kliver Justin Hawkins fel och ramlar ner mellan scenen och staketet och blir liggande ett tag innan han får hjälp upp av vakterna. Han verkar dock ha klarat sig utan skador och fortsatte konserten.
-När de startar Get Your Hands of My Woman så pekar Justin rakt på Tobbe en genom introt.
-Stina fångar Dan Hawkins plektrum i sin urringning.
När Justin leder lite allsång med frasen motherfucker från Get Your Hands of My Woman stannar han upp och äsger att något verkar sjunga lite fel. Jag räcker upp handen varpå han sätter igång med att försöka lära mig hur det ska vara. Han tystar resten av publiken och ber mig sjunga. De först tre försöken evnisas Tobbe med att stå bredvid mig och sjunga han med, till Justins stora förtret. Till slut får han tyst på Tobbe och skickar micken till mig. Just detta förevigas i film av Stina.
Har aldrig varit gladare över min totala brist på talang som sångare!
Vi ska sy och vi ska klippa!
Så närmade sig den stora dagen för TTSS sagotematiserade maskerad. Jag och Robert skulle närvara vid festligheterna under kvällen och hade inget att ha på oss. Alltså var vi tvungna att slänga ihop något. Tyg inköpt på Textilcentrum Sundbyberg och symaskin lånad av Sandra.
Ni får gärna börja nynna mössen och fåglarans sång från Askungen när ni tittar på bilderna.
Måttband! Nålar! Tråd! Undertråd! Symaskin! Tyg, i olika FÄRGER! Keps! Regular! Ordinary! Swedish Masquerade Time!
En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta!
Å jag, jag klipper till med saxen!
Man måste ju kunna se var man kliver. Så man kan trampa ner de flyende folkmassorna.
Få se nu, har ju tagit körkort på en sådan häringa apparatur för länge sedan.
Inte okej!
Dags att göra det bättre själv om du kan!
Fixar taggar!
Svansen klar att stoppas!
Det senaste från Milano.
It's got teeth like pfhs! Phffs! It's furious!
Bäva!
Morr!
Dansar med drakar!
Bästa maskeraddräkten!
Tack till Sandra, Camilla och Cissi för symaskin och rådgivning. Tack till personalen på Textilcentrum Sundbyberg för hjälpen med tyget. Tack till alla kollegor och vänner för uppmuntran!
I utklädnadernas tecken
Rör mig till en fest där utklädnader uppmuntras ikväll. Tänkte då visa upp ett gammalt barruppträdande.
All work and no play...
Idag har vi ett bildspel från Warsawa att bjuda på.
Bra- Bra - Bratislava, lover of the russian queen!
Bilder från en dag i Bratislava!
Vi gick upp till Bratislavas borg. Om man står framför borgen och tittar ut över Donau ser man två ganska olika utsikter.
Till vänster:
Till höger:
Vi kände oss hemma med den här apparaturen vid övergångsställena.
Det är svårt att se på den här bilden men den berättar att Bratislava-Staré Mesto tillhandahåller gratis Wifi tack vare ekonomiskt stöd av något som heter R.O.C Taiwan Development Fund.
Art Nouveau
Mer bilder från tågluffen!
Först ut är en bild på en kyrka i Bratislava. Den heter egentligen S:t Elisabeths kyrka men kallas oftast blå kyrkan (The Blue Church på engelska och Modrý kostolík på slovakiska). Det är en kyrka i centrala Bratislava byggd i Jugendstil under tidiga 1900-talet. Den skonades under kommuniststyret då många andra fina byggnader revs för att modernisera staden. Den kallas också ibland för den blå kakan och andra smeknamn. Visst är den häftig?
Mitt emot ligger ett övergivet sjukhus som enligt vår guide står och förfaller eftersom det inte finns pengar att göra något med det. Det är en stor nedklottrad cementklump till byggnad med en entrétrapp fylld av en hög med element. Det är en riktigt kontrast.
Men ni som var uppmärksamma vid den första bilden såg att det var något speciellt på gång vid Blå kyrkan just när vi passerade den. Någon form av reklamjippo och vi kunde ju inte motstå frestelsen att be om den här bilden!
Kanske fladdermus?
Vid matlagningen la jag märke till en något oroande text på mjölkpaketet.
Låt det vara ko, låt det vara ko, låt det vara ko...
Will you sign my spleen?
Sabatons spelning på arenan igår var grym! Ser fram emot spelningarna i Norrköping och Örebro!
Eftersom man alltid får mersmak av sköna konserter så gick jag och Stina på Bengans idag för signing-session och akustiskt set. Av en ren slump hamnade vi precis bakom samma två killar vi stod bakom, och hoppade med, under konserten dagen innan. Vad är oddsen? Vi var riktigt starstruck när Sabaton kom in på scen. För att inte tala om hur det var när de signerade våra skivor och vi fick prata lite med dem som om de var vanliga människor!
Skaffade mig en turné-tröja med tryck speciellt för spelningen igår och fick Coat of Arms och Carolus Rex signerade.
När vi passerade signeringsbordet så passade jag på att uttrycka min djupa önskan att få höra Birds of War live någon gång. Det var jag tydligen ganska ensam om att vilja lät det som, men de har sagt att de ska spela någon låt från Metalizer och Fist for Fight varje spelning och så kanske att man får höra Hellrider i alla fall.
Fick mig en bild med Joakim Brodén!
Hmm... Ser nu att det ser ut som att vi har ett möte i vår Andreas Weise-fanclub... inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det hela inledes med ett akustiskt set på en liten scen i butiken. Det hela finns på youtube och förutom några akustiska versioner av några av Sabatons låtar (bland annat Attero Dominatus som jag aldrig hört den förut) så finns det vid 4:04-4:07 en bekant svartklädd arm med tillhörande snaggat huvud som studsar upp och ner till Primo Victoria.Ya, youtube-kändis!
Awesome? Don't you mean... Excellent! Dilli-lilli-lilli-leoow!
Ikväll startar konserthösten med Sabaton på Arenan. Sen följer en hel hög med konserter och evenemang, bland annat Sabaton två gånger till, eftersom jag i februari tydligen tyckte att jag gick på alldeles för lite konserter.
Ett av mina favoritgitarrsolon kommer från Sabatons Cliffs of Gallipoli.
Solot börjar 3:40.
Det är ju helt underbart. Det sjunger rakt in i min själ!
Så när jag ändå är inne på det spåret tänkte jag lista några av min favoritgitarrsolon.
Först ut i då tar vi givetvis spåret Era från skivan Era. Kompositör är en Eric Levi.
Solot är väl egentligen flera stycken. Det som startar låten är underbart och genom låten kommer flera som är hur grymma som helst.
John Frusciante kommer in på listan med ett solo från Red Hot Chili Peppers låt Scar Tissue.
Börja titta 2:40 om du bara vill höra solot jag menar. Du borde i och för sig vilja höra hela låten.
Vi fortsätter på spåret med briljans i enkelheten med Nazareths version av Love Hurts. Kom igen, upp med tändarna, den här känner ni igen!
Börja titta 2:30.
Vi ska nu gå in på solon från ballader som är helikpoterfilmade i vidsträckta landskap.
Först ut har vi två solon från bröderna Dan och Justin Hawkins i The Darkness låt Love is Only a Feeling.
Börjar 2:20 och håller på till ungefär 3:50.
Andra delen i temat helikopterfilmade solon är signerat Slash från Guns N' Roses. Han kliver ut ur kyrkan och levererar ett gudomligt solo. Det hela (platsen, kläderna, poserna o.s.v) är ju egentligen väldigt fånigt, men är man rockstjärna och spelar man så här så blir det hela ändå, i alla fall i mitt huvud, så jävla coolt!
Börja titta runt 3:43 så får du med uppbyggnaden till solot också. Sluta inte titta förrän 5:55. som bonus kan du fortsätta titta och vid 7:25 så kommer det avslutande solot som, om kanske inte lika tårdrypande vackert, ändå förtjänar ett omnämnande här eftersom det rockar till föreställning något otroligt.
Nu över till något helt annat. Jag ska slänga in lite Kirk Hammet, alltså Metallica, i mixen. Jag har ofta hört Hammet och de andra medlemmarna i Metallica anklagas för att sakna inte bara teknisk skicklighet utan även originalitet och självinsikt. Men jag har inga sådana problem med dem, så är jag ett stort fan av Hammets solon och övriga gitarrarbeten i Metallicas låter. Jag hade mycket väl kunnat slänga in solon från Master of Puppets, One, to Live Is to Die eller Fade to Black. Men jag har valt en låt som inte lyfts fram särskilt ofta när Metallica diskuteras. Det är en av de första låtarna av Metallica som jag hörde. Närmare bestämt den tredje som jag minns att jag visste att det var Metallica. Jag har alltid älskat det här solot. Jag får alltid upp mentala bilder av F-Zero när jag hör det och det är ju bara positivt.
Börja vid 3:15
Då kör vi lite mer old school med Ritchie Blackmore i Deep Purples Highway Star. Det här är också en gitarrist jag skulle kunna ha valt från en uppsjö andra låtar men det här solot har en speciell plats i mitt hjärta.
3:45 sparkar det igång.
Och så avslutar vi den här youtube-kavalkaden med en riktigt förskräcklig musikvideo av Gary Moore och Phil Lynott. Vid 2:30 in i Out In the Fields får vi ett riktigt grymt skalklättrar-solo filmat med gitarrmonterade kameror (alltid coolt!) i en härligt 80-talsdrypande video.
