All work and no play...
Idag har vi ett bildspel från Warsawa att bjuda på.
Bra- Bra - Bratislava, lover of the russian queen!
Bilder från en dag i Bratislava!
Vi gick upp till Bratislavas borg. Om man står framför borgen och tittar ut över Donau ser man två ganska olika utsikter.
Till vänster:
Till höger:
Vi kände oss hemma med den här apparaturen vid övergångsställena.
Det är svårt att se på den här bilden men den berättar att Bratislava-Staré Mesto tillhandahåller gratis Wifi tack vare ekonomiskt stöd av något som heter R.O.C Taiwan Development Fund.
Art Nouveau
Mer bilder från tågluffen!
Först ut är en bild på en kyrka i Bratislava. Den heter egentligen S:t Elisabeths kyrka men kallas oftast blå kyrkan (The Blue Church på engelska och Modrý kostolík på slovakiska). Det är en kyrka i centrala Bratislava byggd i Jugendstil under tidiga 1900-talet. Den skonades under kommuniststyret då många andra fina byggnader revs för att modernisera staden. Den kallas också ibland för den blå kakan och andra smeknamn. Visst är den häftig?
Mitt emot ligger ett övergivet sjukhus som enligt vår guide står och förfaller eftersom det inte finns pengar att göra något med det. Det är en stor nedklottrad cementklump till byggnad med en entrétrapp fylld av en hög med element. Det är en riktigt kontrast.
Men ni som var uppmärksamma vid den första bilden såg att det var något speciellt på gång vid Blå kyrkan just när vi passerade den. Någon form av reklamjippo och vi kunde ju inte motstå frestelsen att be om den här bilden!
Kanske fladdermus?
Vid matlagningen la jag märke till en något oroande text på mjölkpaketet.
Låt det vara ko, låt det vara ko, låt det vara ko...
Will you sign my spleen?
Sabatons spelning på arenan igår var grym! Ser fram emot spelningarna i Norrköping och Örebro!
Eftersom man alltid får mersmak av sköna konserter så gick jag och Stina på Bengans idag för signing-session och akustiskt set. Av en ren slump hamnade vi precis bakom samma två killar vi stod bakom, och hoppade med, under konserten dagen innan. Vad är oddsen? Vi var riktigt starstruck när Sabaton kom in på scen. För att inte tala om hur det var när de signerade våra skivor och vi fick prata lite med dem som om de var vanliga människor!
Skaffade mig en turné-tröja med tryck speciellt för spelningen igår och fick Coat of Arms och Carolus Rex signerade.
När vi passerade signeringsbordet så passade jag på att uttrycka min djupa önskan att få höra Birds of War live någon gång. Det var jag tydligen ganska ensam om att vilja lät det som, men de har sagt att de ska spela någon låt från Metalizer och Fist for Fight varje spelning och så kanske att man får höra Hellrider i alla fall.
Fick mig en bild med Joakim Brodén!
Hmm... Ser nu att det ser ut som att vi har ett möte i vår Andreas Weise-fanclub... inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det hela inledes med ett akustiskt set på en liten scen i butiken. Det hela finns på youtube och förutom några akustiska versioner av några av Sabatons låtar (bland annat Attero Dominatus som jag aldrig hört den förut) så finns det vid 4:04-4:07 en bekant svartklädd arm med tillhörande snaggat huvud som studsar upp och ner till Primo Victoria.Ya, youtube-kändis!
Awesome? Don't you mean... Excellent! Dilli-lilli-lilli-leoow!
Ikväll startar konserthösten med Sabaton på Arenan. Sen följer en hel hög med konserter och evenemang, bland annat Sabaton två gånger till, eftersom jag i februari tydligen tyckte att jag gick på alldeles för lite konserter.
Ett av mina favoritgitarrsolon kommer från Sabatons Cliffs of Gallipoli.
Solot börjar 3:40.
Det är ju helt underbart. Det sjunger rakt in i min själ!
Så när jag ändå är inne på det spåret tänkte jag lista några av min favoritgitarrsolon.
Först ut i då tar vi givetvis spåret Era från skivan Era. Kompositör är en Eric Levi.
Solot är väl egentligen flera stycken. Det som startar låten är underbart och genom låten kommer flera som är hur grymma som helst.
John Frusciante kommer in på listan med ett solo från Red Hot Chili Peppers låt Scar Tissue.
Börja titta 2:40 om du bara vill höra solot jag menar. Du borde i och för sig vilja höra hela låten.
Vi fortsätter på spåret med briljans i enkelheten med Nazareths version av Love Hurts. Kom igen, upp med tändarna, den här känner ni igen!
Börja titta 2:30.
Vi ska nu gå in på solon från ballader som är helikpoterfilmade i vidsträckta landskap.
Först ut har vi två solon från bröderna Dan och Justin Hawkins i The Darkness låt Love is Only a Feeling.
Börjar 2:20 och håller på till ungefär 3:50.
Andra delen i temat helikopterfilmade solon är signerat Slash från Guns N' Roses. Han kliver ut ur kyrkan och levererar ett gudomligt solo. Det hela (platsen, kläderna, poserna o.s.v) är ju egentligen väldigt fånigt, men är man rockstjärna och spelar man så här så blir det hela ändå, i alla fall i mitt huvud, så jävla coolt!
Börja titta runt 3:43 så får du med uppbyggnaden till solot också. Sluta inte titta förrän 5:55. som bonus kan du fortsätta titta och vid 7:25 så kommer det avslutande solot som, om kanske inte lika tårdrypande vackert, ändå förtjänar ett omnämnande här eftersom det rockar till föreställning något otroligt.
Nu över till något helt annat. Jag ska slänga in lite Kirk Hammet, alltså Metallica, i mixen. Jag har ofta hört Hammet och de andra medlemmarna i Metallica anklagas för att sakna inte bara teknisk skicklighet utan även originalitet och självinsikt. Men jag har inga sådana problem med dem, så är jag ett stort fan av Hammets solon och övriga gitarrarbeten i Metallicas låter. Jag hade mycket väl kunnat slänga in solon från Master of Puppets, One, to Live Is to Die eller Fade to Black. Men jag har valt en låt som inte lyfts fram särskilt ofta när Metallica diskuteras. Det är en av de första låtarna av Metallica som jag hörde. Närmare bestämt den tredje som jag minns att jag visste att det var Metallica. Jag har alltid älskat det här solot. Jag får alltid upp mentala bilder av F-Zero när jag hör det och det är ju bara positivt.
Börja vid 3:15
Då kör vi lite mer old school med Ritchie Blackmore i Deep Purples Highway Star. Det här är också en gitarrist jag skulle kunna ha valt från en uppsjö andra låtar men det här solot har en speciell plats i mitt hjärta.
3:45 sparkar det igång.
Och så avslutar vi den här youtube-kavalkaden med en riktigt förskräcklig musikvideo av Gary Moore och Phil Lynott. Vid 2:30 in i Out In the Fields får vi ett riktigt grymt skalklättrar-solo filmat med gitarrmonterade kameror (alltid coolt!) i en härligt 80-talsdrypande video.
Banzai!
En bild från ett militärmuseum i Warsawa.
OBS! Bilden är manipulerad.
Alaska can come too...
Tydligen är det här ett problem i Österrike.
All attention is good attention
Hur man gör reklam i Prag.
Och en fisk med en skön mustasch!
Vi åt faktiskt på den restaurangen och på innergården hade de en staty som lånade sig väl till ett fototillfälle.
Dömma skivor efter omslaget
Gillar ni albumomslag? Jag har aldrig riktigt varit någon entusiast själv men det finns ett par som jag är ganska svag för. Jag tänkte visa dem här. Har Du något favoritomslag? Berätta gärna.
Omslaget till Red Hot Chili Peppers Californication får mig alltid att bli lite yr. Först ser jag bara en blå himmel och en pool fylld med konstigt färgat vatten. Sen blir platsbytet uppenbart och jag känner mig lite yr.
Det här omslaget har jag upptäckt ganska nyligen men har snabbt blivit en av mina favoriter. Det är såhärliga kontraster. Hårdrocksstilen med en näve som kommer upp ur djupet medan vågorna slår mot ogästvänliga klippor och även person i en dramatiskt fladdrande mantel och tornen på av någon form av slott i kanten. I kontrast med det så greppar näven en regnbåge i ganska mjuka, trevliga färger.
Sabatons Coat of Arms ser bara coolt ut.
Kan ett omslag vara så här metal? Dragonforce håller inte tillbaka det minsta med Valley of the Damned. Det är något av en metalkliché-overload på gång. Riktigt underbart överdrivet!
Word!
Förra året inledde jag ett läsprojekt. Jag har inte avslutat det än. Jag har faktiskt inte kommi halvvägs igenom serien men jag har det på standby. Däremot inledde jag ett annat läsprojekt under sommaren som jag avslutade nyligen.
Det här projektet bygger på samma princip som min vendetta mot Sagan om drakens återkomst. När jag gick i högstadiet (alltså någon gång mellan 2000-2003) blev jag av en vän rekommenderad att börja läsa en serie av Dave Duncan. Den hette Den Rättrådige och bestod då, på svenska, av två böcker, Det magiska fönstret och Faerie - den magiska ön. Jag läste dem och tyckte mycket om dem, de har flera mycket roliga detaljer. Ett ganska påhittigt och intressant magisystem och några fantastiska karaktärer. Jag väntade med spänning på de kommande översättningarna.
...och väntade.
...och väntade.
...och inte kom det några fler översättningar.
...och glömde till slut bort att jag inte fått läsa avslutningen på serien. Inte fullständigt, emellanåt så kom jag ihåg det och kände en viss irritation över att inte fått läsa slutet. Så till slut så bestämde jag mig i år för att lösa det hela genom att läsa de engelska böckerna, där serien heter A Man of His Word. Så nu, uppskattningsvis tio år senare har jag äntligen fått läsa upplösningen av händelserna som startade i det lilla kungariket Krasnegar.
Bild från tågluff:
Staden Brasov i Rumänien vill gärna undvika missförstånd om vilken ort man befinner sig i. Vi gick med på en gratis guidad tur och fick lära oss att det tidigare stod Stalin skrivet med träd över hela berget så de flesta i lokalbefolkning tycker att trots att det är lite pinsamt med en så tydligt plagierad skylt så är det i alla fall en förbättring.
