Sveriges sista blogg

De mail jag har med i det här inlägget har redigerats för att ta upp lite mindre plats. Det finns mer i originalen, t.ex. namn, kontaktuppgifter till de som skriver mailen och platserna de jobbar på. Även artighetsfraser finns med, de som skriver är alltså inte oförskämda, deras namn och hälsningar finns med i originalen.

En dag gick jag längs Birger Jarlsgatan. Jag kom fram till Jarlaplan, där Briger Jarlsgatan möter Karlavägen. Jag lade här märke till en intressant detalj kring numreringen på portarna. På ena sidan korsningen fanns Birger Jarlsgatan 84 och på andra sidan var det första numret 88. Var tog 86 vägen? Jag försökte kolla mig omkring men fann inte någon dörr med en 86:a.
Jag bestämde mig för att ta reda på var 86:an fanns någonstans. Jag ville veta varför det inte finns någon byggnad mellan 84 och 88. Lite som att det finns ett hål i Stockholm. När jag kom hem gjorde jag några sökningar på adressen men till synes fanns det inte någon sådan adress. Wikipedia hjälpte mig inte heller. Jag kände att det här var ett mysterium som jag behövde gå till botten med. Jag började med att skicka iväg ett mail till Norrmalms stadsdelsförvaltning.

"Hej, jag heter Stefan Larsson och jag försökte en gång hitta Birger Jarlsgatan 86. Det gick inte så bra. Därför frågar jag er nu, finns det en gatuadress som har den beteckningen? Om ja, var ligger den? Om nej, varför finns det då en Birger Jarlsgatan 88?
Hoppas ni har tid att svara på den här frågan. Om inte så kanske ni skulle kunna referera till någon som kanske kan svara?

MVH
/Stefan Larsson"

Svaret blev detta:

"Hej!
Kan ej se något nummer 86 men du kan ta kontakt med Trafikkontoret."

Aha, Trafikkontoret nästa alltså. Jag skickade ett likadant mail till trafikkontoret och passade på att även skicka ett till avdelningen för adress- och namnfrågor.
På mailet till trafikkontoret fick jag följande svar (från stadsbyggnadskontoret tydligen):

"Hej! Du hade en fråga angående Birger Jarlsgatan 86. Adressen finns inte registrerad. Varför den saknas och varför Birger Jarlsgatan 88 finns kan ha fler orsaker. Det kan ha funnits något mellan 84 och 88 som krävde en adress men som senare har försvunnit. Ibland hoppar man också något nummer för att reservera en adress för framtida bruk.

Jag hoppas att du är nöjd med svaret i annat fall kan du ringa till mej för mera information."

Ja, visst kan det ha varit så att adressen och byggnade har funnits men nu tagits bort. Okej, ganska spekulativt men ändå mer än tidigare. Vad sa de på adress- och namnfrågor då? Jo:

"Hej, det stämmer att nr 86 inte finns. Alla nummer är inte alltid använda. Här kan det bero på att det är en korsning just där med flera gator."

Hmm, låter inte så genomtänkt. Varför skulle man ha bestämt sig för att hoppa över ett nummer för att det kommer en korsning? Då borde det väl saknas massor av nummer över hela stan? Nej, det här blev vi inte klokare av.
Jag ville gräva vidare i spåret jag fick från trafikkontoret, att det kan ha stått ett hus där tidigare. Min lilla utredning hade vid det här laget tagit flera veckor i anspråk eftersom jag delvis inte skyndade alltför mycket med att utföra varje nytt steg och att jag väntade på svar från olika håll. Min syster tipsade mig nu om att kolla med Stadsmuseet eftersom de säkert har koll på Stockholms byggnadshistoria.
Jag skickade ännu ett mail, nu till Stadsmuseet. Där hade jag hittat helt rätt. Där fick jag svar från en antikvarie:

"Hej!
I Stockholms adresskalender från 1939 står angivet att kvarteret Träskfloden 15 på sin västra sida består av Birger Jarlsgatan 78-86. Tomten ägdes av Stockholms stad och där fanns både kontor, industrianläggning och en busspaviljong. Således har Birger Jarlsgatan 86 funnits, men då byggnaderna inom kv. Träskfloden ändrades, behöll man den gamla numreringen i kvarteren bredvid och nr 86 verkar helt enkelt ha fått ”utgå”.

 

På www.stockholmskallan.se kan du söka på ”Träskfloden” och få träff på bl.a. bilder från tidigt 1900-tal då området bestod av småkåkar."

Äntligen!
Här har vi något som liknar ett svar. Så sent som 1939 så stod det en byggnad med adressen Birger Jarlsgatan 86 vid Jarlaplan. Det är ingen uttömmande förklaring till varför just 86:an inte fick finnas med när byggnaderna förändrades men jag känner mig ändå ganska nöjd. Min nyfikenhet har lagt sig så det blir inga vidare forskningar. I alla fall inte i nuläget.
Jag följde dock rådet att kolla upp stockholmskällan för bilder. Där fann jag en bild (återfinns även på wikipedia-artikeln om jarlaplan). Vi ser på bilden just korsningen Birger Jarlsgatan-Karlaplan någon gång mellan 1919-1939.


Foto: Karl Ransell, Stockholms stadsmuseum
Hämtad från http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=17717
CC:by-nc-sa
Undrar om jag angav det där rätt nu...

Här kan ni också själva se på kartan vilken korsning som avses (sök på Birger Jarlsgatan 88 eller 84):
http://kartor.stockholm.se/bios/dpwebmap/cust_sth/sbk/sthlm_sse/DPWebMap.html

Okej, nu är det dags för det ni alla har väntat på. Resultatet från pjävlingen!

Jag vill inleda med att säga tack till alla som deltagit, jag var mycket förvånad över den entusiasm ni hade när ni slängde fram det ena förslaget efter det andra. Jag har fått ut mycket mer än jag trodde av den här tävlingen, så tack så mycket!

Nu har det gått lång tid men idén var att ni skulle få komma på ord som i talad svenska börjar med pj. Sedan följde en hel rad med villkor för vilka ord som inte fick användas.
Priset var potatoskins på O'Connells vid tillfälle.
Vinnarna (med deras godkända ord) är:

Kristian - pjatt
Robert - pjuck
Stina - pjoller
Sanna - piano/pion

Vi har även ett förslag som var så bra att det förtjänar extra omnämnande (att förslaget även var det enda i min favoritordklass hjälper också).

Emma - pjoo

Emma vinner inte bara potatoskins utan även dryck till, grattis!
Vi hoppas snart få ett exempel på användningen av ordet.

Så har tävlingen äntligen landat...



Kom igen, se inte ut så där, lite roligt var det.

Det var fantastiskt.
Jag var inte särskilt nervös under dagen eller ens uppflygningen. Rädslan kom precis när man kom fram till den öppna dörren i flygplanet. Inte intensiv stickande rädsla utan mer som ett dovt tryck i bakgrunden. De första sekunderna var däremot riktigt läskiga, sen lyckades man vänja sig vid en ganska jämn fallhastighet och då var det nästan mer som att ha en väldigt stark vind i ansiktet. Så efter den initiala rädslan som kommer av att falla fritt så var det bara härligt.
Fick åka genom ett moln också. Hade inte tänkt på det i det här sammanhanget men insåg när det hände att det är något jag velat göra sedan jag var liten. Få sväva genom ett moln.
Underbar upplevelse.